Tillit i vågskålen mellan kontroll och lärande

Både debatten om hur vi skall styra offentliga verksamheter, och vilken funktion styrningen skall ha, verkar vara evig. Över tid har vi gått från en stark tro på planering, regler och byråkrati till idéer om decentralisering och marknadsmodeller där den osynliga handen på marknaden förväntas skapa effektivitet. Den senare utvecklingen har dock kritiserats för att stött riskera medborgarens förväntan om rättvis behandling – lika rättigheter för alla – och en byråkrati som har återkommit i form av utvecklad kontroll och inspektion av driften. Kontroll är dock dyrt och riskerar ta bort engagemanget i arbetet.

Ja, skiftena i styrning har varit många och dessutom menar flera forskare att styrlogikerna egentligen inte alls avlöst varandra utan snarare att de idag lever parallellt och därmed skapar osäkerhet och ökad administration. Och nu står hoppet till att tillit skall lösa utmaningarna i styrningen.

Debatten om styrning intensifierades i samband med senaste riksdagsvalet och ledde till flera utredningar, senast i raden är tillsättandet av Tillitsdelegationen, med fokus på styrningens funktion och utformande. För att skapa värde inom ramen för styrning och kontroll pekas nu lärande ut som ett nytt prioriterat område. För att dialog mellan styrande och styrd skall få den kvalitet som ömsesidigt lärande kan ge krävs dock tillit.

I detta tema sätter vi diskussion om tillit i perspektiv, både i relation till lärande och kontroll, och med en helhetssyn på det komplexa landskap som offentlig verksamhets styrning utgör idag. Tillitsdelegationens arbete kommer fungera som ram för det som behandlas.

Vad menas egentligen med tillit och vem är det vi skall ha tillit till? Hur fungerar tillit i en hårt lagreglerad verksamhet som både kommuner och landsting agerar inom? Den tidiga debatten om NPM handlade mycket om att professionerna skulle stärkas – hur står det i paritet med en allt mer detaljerad lagstiftning?